Arkiv

Nya yogaklasser, osäkerhet och inspiration

Nya yogaklasser, osäkerhet och inspiration

Jag har precis fått ihop inbjudan till nya yogaklasser, publicerat och skickat ut den. Längtar efter att börja med undervisning igen, har verkligen saknat det! Man lär sig så mycket själv av att lära ut och det är så roligt och inspirerande att yoga tillsammans. Men så kommer osäkerheten och tvivlet: ”Kommer någon att vilja yoga med mig? Kommer jag att få ordning på allt kring bokning och betalning? Är det inte lika bra att strunta i allt?” Vet ju att det bara är att köra på, göra det man verkligen vill göra. Bara låta tvivel och osäkerhet vara.

 

Önskar att jag inte behövde göra reklam och marknadsföra mig, slippa ta betalt. Att bara få yoga tillsammans med andra som tycker om min yoga. Men jag vet ju att människor måste hitta mig på något sätt. Vet att jag måste ta betalt eftersom min ekonomi inte tillåter annat. Och jag vet att den som har möjlighet gärna betalar för något som gör gott för kropp och själ. Men den som inte har möjlighet att betala då? Jag försöker hitta olika lösningar för att möjliggöra yogan även för den, det är viktigt för mig.

Vill verkligen dela med mig av mina kunskaper och erfarenheter. Vet att det jag lärt mig, det som hjälpt mig också kan hjälpa andra. Vet vad det betyder att få landa i sig själv, precis där man är. Att få vara, utan att behöva göra. Att bli medveten om och bara tillåta sådant som kan vara svårt och jobbigt i kropp och själ. Att inse att vi är burna av vårt underlag, alltid. Att bli medveten om och tillåta utrymme inom oss och runtom oss.

Jag ställer frågan till mig själv: Kan jag tillåta osäkerhet och tvivel att bara få finnas där, utan att låta det ta över och styra? Tillåta utrymme runt om, ha tillit? Jag väljer att göra så och siktar in mig på mina yogaklasser i januari!

 

Förkylningar och vintervila

Förkylningar och vintervila

Inne på andra veckan av en envis förkylning. Inte jättesjuk men trött och orkeslös med en väldigt jobbig hosta. Funderar lite kring hur jag förhåller mig till att vara sjuk, att faktiskt inte orka med. I början kämpar jag emot, vägrar att ge efter. Ofta går symptomen tillbaka igen och jag blir inte sjuk. Men ibland gör de inte det. Då ställer jag om. Tillåter mig att vara stilla. Sova, läsa, umgås med familjemedlemmar som kanske också är hemma och förkylda. Lycklig över våra tre katter som håller mig sällskap.

Det kan vara väldigt frustrerande att tvingas ta det lugnt. Att inte ha ork för allt det där man brukar göra, allt man borde göra. Men man kan också se vinterns förkylningar som en liten påminnelse till oss om att vintern är en tid för vila. På vår sida av jordklotet går hela naturen in i en period av stillhet och vila. Av återhämtning efter vårens och sommarens intensitet och höstens skördetid. Vi bäddas in i mörker en större del av dygnet och kylan signalerar att vi behöver vara varsamma med vår energi.

Innan elektrifieringen var det naturligt att gå in i en viloperiod. Man kunde inte hålla bostäderna uppvärmda på det sätt vi gör idag och det fanns inget artificiellt ljus som lurade vårt biologiska system. Vårt samhälle hade ännu inte industrialiserats, teknifierats, effektiviserats. Få av oss skulle nog på riktigt vilja återvända till den tiden. Men samtidigt behöver vi bli medvetna om att något har gått förlorat.

 

Vår kropp är så oerhört sinnrik, intelligent, fantastisk. Den vet och signalerar till oss vad vi behöver göra – vila, äta, umgås med andra människor, klappa en katt. Hela vår överlevnad har varit beroende av att vi lyssnar på signalerna från vår kropp. Men i takt med att vårt samhälle mekaniserades började vi även betrakta kroppen som en maskin. I och med det gick lyhördheten för kroppens signaler till stora delar förlorad. Vi förlorade kontakten med naturen och började köra över oss själva.

Vi kan omöjligt backa tiden. Men det vi kan göra är att börja lyssna igen. Vår kropp har aldrig slutat att skicka oss signaler – allt vi behöver göra är att vara stilla och lyssna. En väldigt enkel, kort liten meditation är att bara stanna upp, där du är eller någonstans där du får vara ifred. Du behöver inte blunda, om du inte vill. Lägg händerna på ditt hjärta, ta in rummet du befinner dig i, underlaget som bär dig. Lyssna på dina andetag en liten stund, rikta tacksamhet mot din andning som upprätthåller ditt liv helt utan din inblandning. Gå sedan vidare till din kropp, bara notera hur den känns, dröj kvar en liten stund och tacka sedan din fantastiska kropp. Sedan dröjer du en stund vid ditt hjärta, ditt otroliga hjärta som ständigt revitaliserar dig, som hjälper dig att uttrycka och tolka känslor, att känna samhörighet med andra levande varelser. Tacka ditt hjärta. Du avslutar med att dröja en stund vid ditt intellekt, dina tankar, som har en helt ofattbar kapacitet. Tacka ditt intellekt. Var sedan helt stilla och upprepa tyst några gånger ”Jag är fri att notera lätthet” eller bara ”Jag är fri”.

Men du kan också bara helt enkelt stanna upp vid en plats du tycker om, lägga händerna på hjärtat och bara vara stilla. Jag tror det viktiga är att vi skapar oss någon form av enkel rutin som kan hjälpa oss att uppfatta signalerna från vår kropp igen och vara mer i samklang med naturen. Och för att återvända till inledningen, där kan en så ovälkommen sak som en förkylning hjälpa oss genom att den mer eller mindre tvingar oss att dra ner på tempot och lyssna på vår kropp.

Kanske borde vi bejaka vintervilan, i alla fall litegrann. Ta det lite lugnare, släcka onödiga lampor, tända ett ljus, krypa upp i soffan under en filt. Se till att vi får sova lite mer.

Äntligen!

Äntligen!

Ja, äntligen dags för nytt blogginlägg! Äntligen funkar hemsidan igen! Och äntligen kommer jag att börja med yogaklasser i en lokal i Uppsala!

Jag har egentligen inte påverkats så väldigt mycket av pandemin eftersom jag kunnat jobba på i min hemstädfirma hela tiden. Men mina yogaklasser på plats upphörde ju till sist helt. Yoga online är ett suveränt komplement, inte minst för att man slipper åka iväg någonstans eller om man, som jag, har min yogalärare i Melbourne, Australien… Vi pratar ofta om att ses på riktigt, inte bara online. Online kan vara lika mycket på riktigt, men vi behöver ses utan en skärm emellan också! Så när en vän frågade om jag inte ville komma och hålla yogaklasser i en lokal i Uppsala kändes det helt rätt.

Friskstugan, som lokalen kallas, ligger i Svartbäcken i källarvåningen ett gammalt fint hus. Här håller ett helt gäng friskvårdare till, toppenidé att vara flera tycker jag. Den första advent bjuder vi in till öppet hus, då invigs också den nya delen, där yogan ska vara. Den tredje advent blir det ett skönt yogapass och den 9 januari kör mina yogaklasser igång på riktigt! Måndagar eftermiddag-kväll blir min tid. Det blir små grupper då lokalen inte är så stor, tycker om det eftersom man hinner ge alla uppmärksamhet och gruppen blir rätt sammansvetsad. Tänker mig en grupp kl 16-17.15 och nästa kl 18-19.15. Mer info kommer, kika in på Friskstugan på Facebook eller www.friskstugan.nu så länge!

💜💚💜

 

Längtar verkligen efter att ha deltagare på plats. Det är något speciellt med att även kunna använda sina händer för att bidra till att någon får en aha-upplevelse, plötsligt upptäcker utrymme och frihet i sin kropp. Närhet, beröring, andas tillsammans och tillsammans utforska och upptäcka hur kroppen förhåller sig till gravitationen.

Min erfarenhet är att om man har fått uppleva den erfarenheten, minns kroppen det och man kan till exempel genom att använda sina egna händer och sina tankar hitta tillbaka till den.

Mitt mål och min förhoppning med min yoga är att kunna bidra till att mina deltagare, helt utifrån sina helt individuella och unika förutsättningar, kan finna en större frihet och glädje i sin kropp och därmed i sin själ!

 

 

 

Nystart

Nystart

Veckans ord på Unifying Yoga är NYSTART. För mig är det ordet just nu framförallt kopplat till en rätt så tung process. Efter att under en lång tid skjutit undan och skjutit beslutet framför mig, gick det inte längre. Jag är tvungen att släppa taget om mina älskade hästar och försöka hitta nya hem åt dom. Ett beslut fyllt av sorg, känslor av att inte räcka till, av oro men också av en lättnad som kommer när man släpper taget och vågar se hur det egentligen står till.

Idag har jag haft en underbar person här för att träffa hästarna och efter hennes besök är det som om flera olika tänkbara vägar öppnar sig: vägar som jag inte alls kunde se innan och som jag delvis bara anar nu. Men, en nystart börjar ta form. En nystart för oss alla – mig, hästarna, familjen. För när saker och ting hamnat i en återvändsgränd och bara står och tuggar, tar det energi från alla och ingen ny energi tillförs.

Det kan vara väldigt svårt att släppa taget om en dröm, om något eller någon man verkligen älskar. Men ibland ändras förutsättningarna och omständigheterna, ofta så sakta att man inte märker det. Plötsligt en dag så inser man att livet faktiskt har växlat in på ett nytt spår. Då har man kanske, som jag, kämpat länge med att få tiden och orken att räcka till. Då behöver man ge sig själv tid och kärlek för att ge utrymme för något nytt att spira och växa.

Kanske har du också något du behöver släppa taget om? Något som det egentligen inte riktigt finns plats för längre i ditt liv men som är så smärtsamt att ge upp? Något som tar mer energi än vad det ger? Om du vågar tänka tanken att släppa taget kan du börja ge utrymme för en nystart. Gå varsamt fram och kom ihåg att du inte är ensam.

 

Yoga i orostid

Yoga i orostid

Coronapandemin – finns det någon enda människa på planeten som inte alls påverkats av den? Så märkligt att det ska krävas ett virus för att uppmärksamma oss på att vi är en enda mänsklighet som alla bor på denna enda planet…

Nå, mitt inlägg ska egentligen inte handla om det utan om yogans betydelse i dessa tider. Jag känner allt starkare hur viktigt det är att nå människor med min yoga. Att dela med mig av det som hjälper mig att hitta ro, tillförsikt, förankring i mig själv och i mitt varande. Det är så lätt att tänka ”äsch, ingen vågar ändå komma till lokalen, lika bra att ställa in allt”. Och ja, vissa vågar inte och bör inte komma till lokaler där flera människor samlas. Men några kanske vill och kan komma. Yogan erbjuder ju egentligen suveräna möjligheter för en coronasäker verksamhet: Alla deltagare är enbart på sin matta, var och en kan ta med sin egen matta och ev annan utrustning och det går att mäta upp ett säkert avstånd och beräkna exakt hur många som ryms i lokalen. Hur många verksamheter är så tydligt strukturerade?

 

 

Vi har ju också hjälp av modern teknik: vi kan livestreama yogapassen så att även du som inte kan komma till lokalen ändå kan vara med. För mig som ledare är det en utmaning att inkludera alla, både de på plats och de som är med online. Men det gör jag så gärna, jag tycker faktiskt det är lite roligt! Med lite fantasi och inlevelse kan jag absolut känna närvaron även av de som är med online, via min lilla telefonskärm.

Jag vidareutbildar och utvecklar min egen yogapraktik bland annat genom de onlineklasser som ges av min lärare David Moore, från Melbourne, Australien, varje onsdag morgon kl 8 (kl 18 i Melbourne). Emellanåt åker jag till Väringgatan i Vasastan, Stockholm, för en Alexanderlektion med underbara Marja Bennett. Jag deltar i kurser online. Inte minst, jag samtalar och bollar hela tiden med Leyli, min äldsta dotter som också är yogalärare. Jag lär mig hela tiden något nytt, något som hjälper mig att finna friheten och glädjen i min kropp, hjälper mig att tackla oro och stress.

För mig är det så värdefullt att genom yogan kunna dela med mig till andra av det som hjälper mig. Det är själva anledningen till att jag valde att utbilda mig till yogalärare! Därför ger jag inte upp min undervisning utan söker vägar att fortsätta, att nå dig som i likhet med mig själv behöver den kroppsliga och själsliga ro och förankring som yogan ger.

Ljuset i mig möter ljuset i dig – Namaste