Kategorier

Yoga i orostid

Yoga i orostid

Coronapandemin – finns det någon enda människa på planeten som inte alls påverkats av den? Så märkligt att det ska krävas ett virus för att uppmärksamma oss på att vi är en enda mänsklighet som alla bor på denna enda planet…

Nå, mitt inlägg ska egentligen inte handla om det utan om yogans betydelse i dessa tider. Jag känner allt starkare hur viktigt det är att nå människor med min yoga. Att dela med mig av det som hjälper mig att hitta ro, tillförsikt, förankring i mig själv och i mitt varande. Det är så lätt att tänka ”äsch, ingen vågar ändå komma till lokalen, lika bra att ställa in allt”. Och ja, vissa vågar inte och bör inte komma till lokaler där flera människor samlas. Men några kanske vill och kan komma. Yogan erbjuder ju egentligen suveräna möjligheter för en coronasäker verksamhet: Alla deltagare är enbart på sin matta, var och en kan ta med sin egen matta och ev annan utrustning och det går att mäta upp ett säkert avstånd och beräkna exakt hur många som ryms i lokalen. Hur många verksamheter är så tydligt strukturerade?

 

 

Vi har ju också hjälp av modern teknik: vi kan livestreama yogapassen så att även du som inte kan komma till lokalen ändå kan vara med. För mig som ledare är det en utmaning att inkludera alla, både de på plats och de som är med online. Men det gör jag så gärna, jag tycker faktiskt det är lite roligt! Med lite fantasi och inlevelse kan jag absolut känna närvaron även av de som är med online, via min lilla telefonskärm.

Jag vidareutbildar och utvecklar min egen yogapraktik bland annat genom de onlineklasser som ges av min lärare David Moore, från Melbourne, Australien, varje onsdag morgon kl 8 (kl 18 i Melbourne). Emellanåt åker jag till Väringgatan i Vasastan, Stockholm, för en Alexanderlektion med underbara Marja Bennett. Jag deltar i kurser online. Inte minst, jag samtalar och bollar hela tiden med Leyli, min äldsta dotter som också är yogalärare. Jag lär mig hela tiden något nytt, något som hjälper mig att finna friheten och glädjen i min kropp, hjälper mig att tackla oro och stress.

För mig är det så värdefullt att genom yogan kunna dela med mig till andra av det som hjälper mig. Det är själva anledningen till att jag valde att utbilda mig till yogalärare! Därför ger jag inte upp min undervisning utan söker vägar att fortsätta, att nå dig som i likhet med mig själv behöver den kroppsliga och själsliga ro och förankring som yogan ger.

Ljuset i mig möter ljuset i dig – Namaste

Den inre rösten

Den inre rösten

Den här våren har på många sätt varit annorlunda. Vi har alla på olika sätt påverkats av ett virus som vi ännu vet alltför lite om. Vår vardag har begränsats, våra relationer har utsatts för stress och förändringar, många av oss har tvingats hantera oro och sorg. Samtidigt är klimatkrisen i högsta grad aktuell. Den ligger och tickar precis under ytan av coronadominansen, kräver av oss alla att vi tar vårt ansvar och förändrar det vi kan i vår livsstil. Hur hittar vi en väg vidare här?

 

 

Stillhet och lyssnande

På ett inre plan har jag gjort ett djupgående arbete den här våren. Jag har tillåtit mig att vara stilla och lyssna. Givit min själ tid att hitta den renaste klangen, den klaraste färgen, den rikaste blomprakten. Avstått från att, i vanlig ordning, ”tänka ut” vad jag vill göra, hur jag vill utveckla min verksamhet. Att vara stilla och lyssna istället för att rusa på och ”göra” kan vara utmanande. Aktivitet och görande distraherar, tystar den stillsamma rösten inom dig som frågar vad din själ egentligen vill. Det är inte svårt att köra över sig själv och strunta i att lyssna på sin inre röst. Den tränger sig inte på, kräver inte din uppmärksamhet, tar inte plats. Men den försvinner aldrig. Den är tålmodig, uthållig, bidar sin tid. Du kan ana den som en obestämbar längtan, en känsla av något oförlöst inom dig. Av att livet bär på något mer för dig. Att du bär på något inom dig som behöver få komma till uttryck och delas med andra.

 

 

Vad säger den inre rösten?

Kanske skrämmer den inre rösten dig. Kanske är det den säger dig något du undvikit länge, kanske hela ditt liv. Något som får dig att känna dig utsatt och sårbar. Så är det för mig. Men när vi vågar släppa taget, stanna upp och bara lyssna, märker vi att marken bär oss. Att vingarna bär oss, att vattnet bär oss. Vi är burna, alltid. Lite i taget, kanske bara en liten, liten stund i början, vågar vi släppa rädslan och låta oss bäras. Lita på att vi är burna och att rösten i vårt inre leder oss. Lyssna och ta emot det som kommer till oss. Då kommer vi att upptäcka att det vi trodde var svårt och skulle bli en kamp, var enkelt och självklart. Även om den upplevelsen bara stannar hos dig ett ögonblick så vet du. Låt det ögonblicket få sjunka in hos dig. Skapa ett minne som din själ känner igen nästa gång.

 

 

En ny väg – din!

Din inre röst har tillgång till så mycket mer kunskap och insikt än ditt medvetna, rationella jag. Vissa människor bara vet det här, för dem är det självklart och enkelt. Men de flesta av oss lever i ett slags brus där vi har tappat bort kontakten med vår inre röst. Det fina är att vi alla, om vi vill, kan återfinna den. Vi kan välja att stanna upp, vara stilla, lyssna. Ta emot det som kommer till oss. Svara på det. Repeat. På så vis kan vi, sakta, sakta, skapa en ny vana. En vana som ger oss tillgång till så mycket mer av oss själva, av hela livet, än allt görande, kontrollerande, stressande. För mig är yoga och meditation en stor hjälp för att införa den vanan, att återvända till min inre röst. Allra helst ute i naturen. Vad hjälper dig?

 

 

Vad känner du när du läser det här? Berör det något hos dig? Bär du som jag på något inom dig som vill komma till uttryck? Dela gärna med dig av dina tankar!

Ny retreat, ny start, ny riktning

Ny retreat, ny start, ny riktning

Idag, den 12 augusti, är det precis ett år sedan vi avslutade vår första retreat. Därtill är det precis ett år sedan min mamma dog. Jag är inte så mycket för årsdagar, tycker ofta det blir upptrissat och laddat i överkant. Men den här dagen har krupit allt närmare inpå mig. Meddelat sig genom sinnesstämningar, minnesbilder som fladdrar förbi. En tyngd som håller mig tillbaka men samtidigt en lätthet som håller upp en dörr framåt. Jag har haft ett år som varit väldigt tungt och fyllt av sorg. Mammas bortgång, två av mina hästar som blev svårt sjuka och den ena förlorade kampen. Men ett år som även innehållit glädje och kärlek, som visat på vägar framåt. Återseende av kära gamla vänner, möten med nya fina människor, inspirerande såväl yoga- som hästrelaterade kurser. Ett lugn och en harmoni bland hästarna, barn som mår bra och utvecklas.

På fredag är det dags för en ny retreat. Det känns verkligen både som att sätta punkt för det här året och som en start för något nytt. Att rikta kompassen åt ett nytt håll. Tror att jag inte är ensam om att känna så. Jag älskar verkligen att vara bland människor som söker nya vägar, som inte är rädda för att sätta punkt för det som hör hemma i det förflutna. Människor som väljer det som ger glädje och energi, även om det samtidigt innebär att man hamnar på okänd mark. Ser så mycket fram emot denna retreat, att få dela med mig av sådant som kan göra andra människor gott. Ser fram emot den goda tystnaden och de goda samtalen.

Och sedan, den nya riktningen… Kanske att jag äntligen vågar ta steget. Kasta loss och satsa mer på yogan. Kanske det är dags nu…

 

Om närvaro i ögonblicket

Om närvaro i ögonblicket

Vad innebär det egentligen att vara närvarande i ögonblicket? Är vi inte alltid det? Vi är väl inte någon annanstans – eller är vi det?

Bilden här ovan är på min mormor. Hon och jag var ute och rodde en kväll på Indalsälven, vid hennes älskade sommarstuga på Rösåsen. Det var en magisk kväll, bara hon och jag, helt stilla. Ljudet av årorna som doppades i vattnet, en och annan fågel, en fisk som slog i vattenytan. För mig är det här en fantastisk bild av fullständig närvaro och jag kan när som helst frammana den bilden och den känslan inom mig.

 

Jag inleder alltid mina yogapass med aktiv vila. Det är ett oslagbart sätt att landa i sig själv, i här och nu. Bara ta in var man befinner sig, notera vilka kroppsdelar som har kontakt med underlaget, notera andetagen som kommer och går i sin egen takt. Avslappning, men en medveten, mindful, avslappning. Det här är utgångspunkten för yogapasset. Härifrån går jag vidare med att ge olika riktningsangivelser, som att ryggraden får vara lång och mjuk, expandera både uppåt och neråt. Alla olika positioner, asanas, som jag fortsätter med, har samma utgångspunkt.

Närvaro i kropp och sinne

Ett ord som mindful leder lätt tankarna till ett icke-kroppsligt tillstånd: mind – sinne. Det är lite missvisande, kan jag tycka. Närvaro är för mig inte något som enbart är ett sinnestillstånd utan lika mycket ett kroppsligt tillstånd. Jag gillar uttrycket bodymind. Att arbeta med en kroppslig närvaro i yoga och Alexanderteknik, har en direkt återkoppling på sinnet. Ordet medvetande är egentligen en bättre beskrivning, som medsyster eller medbrottsling. Kropp och sinne bildar tillsammans ett medvetande.

Närvaro och rytm

Närvaro handlar också om rytm. Att följa precis den rytm som råder i ett givet ögonblick. Själv blir jag ofta otålig, tycker saker och ting ska gå så fort som möjligt och ligger liksom före i tanken hela tiden. Om jag istället stannar upp och blir medveten om den rytm som gäller just nu, kan jag använda precis den mängd energi som krävs för den uppgift jag håller på med. Men för att kunna uppfatta rytmen måste jag lyssna.

Närvaro och lyssnande

Lyssnande är en förutsättning för närvaro och då menar jag ett slags utvidgat lyssnande. Ett lyssnande inåt och utåt på samma gång. Lyssnande kräver öppenhet och stillhet. Det kräver också en slags förutsättningslöshet. Först då kan du faktiskt ta in det du hör, inte det du förväntar dig att höra, det du borde höra eller något liknande.

Närvaro och tid

För att kunna vara närvarande behöver du ge dig själv tid. Inte en tid i ett visst antal minuter eller timmar utan så lång tid som behövs. I vår del av världen är vi väldigt styrda av klocktiden. Vi rutar in dagen, olika aktiviteter och verksamheter och blir frustrerade när något kräver mer tid än den mätbara tid vi avsatt. Men tid är mer än så. Tid är också exakt så lång tid som något tar.

Kanske handlar närvaro ytterst om att möta oss själva precis där vi är, inte där vi borde vara. Stanna upp och bara ta in, för att ge oss själva bättre möjligheter och förutsättningar att hantera de krav och utmaningar som livet ställer på oss.

 

 

 

 

 

 

 

 

Retreat! Snart är det dags… Kom och yoga med oss!

Retreat! Snart är det dags… Kom och yoga med oss!

Om en vecka är det dags för vårt retreat i Hållnäs (https://hallnaskonstkolonisv.wordpress.com) Ser verkligen fram emot det! Det blir vårt första retreat, något vi har planerat sedan vi gick yogalärarutbildningen. Vi har både hunnit skaffa oss en del erfarenhet som lärare och gått flera påbyggnadsutbildningar. Nu under sommaren har jag och Leyli varit i Berlin på kurs och vi har lett flera gemensamma yogapass i Piteå och Moskosel (se tidigare blogginlägg). Vi trimmat ihop oss som team och lärt oss mycket som vi vill dela med oss av!

Det känns så spännande och roligt att få möjlighet att arbeta med en grupp under en hel helg, inte bara ett pass. Få lägga mer tid på att känna in varje individ och kanske kunna förmedla det som hjälper just hen att hitta rätt i sin kropp. Få möjlighet att skapa en god och givande miljö, där alla känner sig sedda och får tid och ro att bara vara. Ha tid till goda samtal. Och inte minst, få möjlighet att utvecklas som yogalärare!

Jag är så himla glad och tacksam över att ha möjlighet att ordna den här retreaten tillsammans med min dotter Leyli och min goda vän Cissi! Jag älskar att jobba i väl fungerande team, det är så oerhört mycket mer utvecklande än att arbeta ensam. Jag tror att det även för deltagarna ger mer med lärare som arbetar i team – det är också min erfarenhet från kurser jag själv deltagit i, nu senast i Berlin.

Känns också spännande och utmanande att hitta en balans mellan aktivitet och vila, mellan att ge impulser och idéer till utveckling och att låta vara ifred. Människan behöver både och, ibland mer av det ena, ibland av det andra. Det är lärarens uppgift att känna av vad varje elev/deltagare behöver vid varje givet tillfälle. Eller kanske riktigare, det borde vara varje lärares ledstjärna. En fin stjärna att leda ens arbete!

(Bilderna nedan är från vår yogakurs i Berlin och visar David Moore och Rossella Buono i arbete. Jag tycker bilderna utstrålar deras lyhördhet och respekt för varje deltagare, jag inspireras mycket av dom!)

Unifying Yoga i Moskosel

Unifying Yoga i Moskosel

Fredagen den 27 juli gästade vi Northern Sustainable Futures (https://www.laplandsustainablefutures.com) i gamla skolan i Moskosel, Lappland. Man hade bjudit in till öppet hus med yoga, musik och inte minst riktigt gofika! Jag och Leyli höll ett yogapass i den vackra idrottshallen för så många som tio deltagare – imponerande för en så liten ort. De flesta hade knappt yogat alls förut och alla var glada och entusiastiska efteråt och ville genast boka in oss för mer yoga! Det är ju en liten bit att åka, men vi ska verkligen försöka boka in en yogahelg i höst.

Efter yogan hade Magnolias in the snow (Leyli Afsahi och Katarina Johansson) skön och mycket uppskattad musikunderhållning, även saxofonisten Miguel Freitas spelade för oss.

Magnolias in the snow

Linda Remahl visade oss runt i skolbyggnaden och berättade om alla planer de har för den. Skolan har stått tom sedan år 2010 och Linda och hennes man Goncalo R Marques har fantastiska planer för ett center häruppe i norr för konst, musik, teater, dans, yoga och mycket mer. Deras vision är enormt inspirerande – de bygger ett center för konst, kultur och hållbarhet. På deras hemsida kan man läsa att ”the synergy between art, nature and innovation is our path to a sustainable future”. Gå in på den och läs mer och även på deras Facebooksida. Vi ser verkligen fram emot att samarbeta med Northern Sustainable Futures!

Gamla skyltar i entrén

Leyli och Goncalo

Innan vi åkte hem bjöds vi på en underbart god fisksoppa! På hemvägen passade vi på att ta ett dopp i en sjö alldeles intill skolan, ljuvligt! Sedan fick vi hålla ögonen öppna för renar som hölls i vägkanten och ibland uppe på vägen. Ett kort stopp i fantastiska Storforsen hann vi också med. En givande och mycket inspirerande dag!

Gällivare 177 😊

Riktig ren i vägkanten

Uppstoppad ren i Storforsen

Fantastiska Storforsen!