Kategorier

Den inre rösten

Den inre rösten

Den här våren har på många sätt varit annorlunda. Vi har alla på olika sätt påverkats av ett virus som vi ännu vet alltför lite om. Vår vardag har begränsats, våra relationer har utsatts för stress och förändringar, många av oss har tvingats hantera oro och sorg. Samtidigt är klimatkrisen i högsta grad aktuell. Den ligger och tickar precis under ytan av coronadominansen, kräver av oss alla att vi tar vårt ansvar och förändrar det vi kan i vår livsstil. Hur hittar vi en väg vidare här?

 

 

Stillhet och lyssnande

På ett inre plan har jag gjort ett djupgående arbete den här våren. Jag har tillåtit mig att vara stilla och lyssna. Givit min själ tid att hitta den renaste klangen, den klaraste färgen, den rikaste blomprakten. Avstått från att, i vanlig ordning, ”tänka ut” vad jag vill göra, hur jag vill utveckla min verksamhet. Att vara stilla och lyssna istället för att rusa på och ”göra” kan vara utmanande. Aktivitet och görande distraherar, tystar den stillsamma rösten inom dig som frågar vad din själ egentligen vill. Det är inte svårt att köra över sig själv och strunta i att lyssna på sin inre röst. Den tränger sig inte på, kräver inte din uppmärksamhet, tar inte plats. Men den försvinner aldrig. Den är tålmodig, uthållig, bidar sin tid. Du kan ana den som en obestämbar längtan, en känsla av något oförlöst inom dig. Av att livet bär på något mer för dig. Att du bär på något inom dig som behöver få komma till uttryck och delas med andra.

 

 

Vad säger den inre rösten?

Kanske skrämmer den inre rösten dig. Kanske är det den säger dig något du undvikit länge, kanske hela ditt liv. Något som får dig att känna dig utsatt och sårbar. Så är det för mig. Men när vi vågar släppa taget, stanna upp och bara lyssna, märker vi att marken bär oss. Att vingarna bär oss, att vattnet bär oss. Vi är burna, alltid. Lite i taget, kanske bara en liten, liten stund i början, vågar vi släppa rädslan och låta oss bäras. Lita på att vi är burna och att rösten i vårt inre leder oss. Lyssna och ta emot det som kommer till oss. Då kommer vi att upptäcka att det vi trodde var svårt och skulle bli en kamp, var enkelt och självklart. Även om den upplevelsen bara stannar hos dig ett ögonblick så vet du. Låt det ögonblicket få sjunka in hos dig. Skapa ett minne som din själ känner igen nästa gång.

 

 

En ny väg – din!

Din inre röst har tillgång till så mycket mer kunskap och insikt än ditt medvetna, rationella jag. Vissa människor bara vet det här, för dem är det självklart och enkelt. Men de flesta av oss lever i ett slags brus där vi har tappat bort kontakten med vår inre röst. Det fina är att vi alla, om vi vill, kan återfinna den. Vi kan välja att stanna upp, vara stilla, lyssna. Ta emot det som kommer till oss. Svara på det. Repeat. På så vis kan vi, sakta, sakta, skapa en ny vana. En vana som ger oss tillgång till så mycket mer av oss själva, av hela livet, än allt görande, kontrollerande, stressande. För mig är yoga och meditation en stor hjälp för att införa den vanan, att återvända till min inre röst. Allra helst ute i naturen. Vad hjälper dig?

 

 

Vad känner du när du läser det här? Berör det något hos dig? Bär du som jag på något inom dig som vill komma till uttryck? Dela gärna med dig av dina tankar!

Ny retreat, ny start, ny riktning

Ny retreat, ny start, ny riktning

Idag, den 12 augusti, är det precis ett år sedan vi avslutade vår första retreat. Därtill är det precis ett år sedan min mamma dog. Jag är inte så mycket för årsdagar, tycker ofta det blir upptrissat och laddat i överkant. Men den här dagen har krupit allt närmare inpå mig. Meddelat sig genom sinnesstämningar, minnesbilder som fladdrar förbi. En tyngd som håller mig tillbaka men samtidigt en lätthet som håller upp en dörr framåt. Jag har haft ett år som varit väldigt tungt och fyllt av sorg. Mammas bortgång, två av mina hästar som blev svårt sjuka och den ena förlorade kampen. Men ett år som även innehållit glädje och kärlek, som visat på vägar framåt. Återseende av kära gamla vänner, möten med nya fina människor, inspirerande såväl yoga- som hästrelaterade kurser. Ett lugn och en harmoni bland hästarna, barn som mår bra och utvecklas.

På fredag är det dags för en ny retreat. Det känns verkligen både som att sätta punkt för det här året och som en start för något nytt. Att rikta kompassen åt ett nytt håll. Tror att jag inte är ensam om att känna så. Jag älskar verkligen att vara bland människor som söker nya vägar, som inte är rädda för att sätta punkt för det som hör hemma i det förflutna. Människor som väljer det som ger glädje och energi, även om det samtidigt innebär att man hamnar på okänd mark. Ser så mycket fram emot denna retreat, att få dela med mig av sådant som kan göra andra människor gott. Ser fram emot den goda tystnaden och de goda samtalen.

Och sedan, den nya riktningen… Kanske att jag äntligen vågar ta steget. Kasta loss och satsa mer på yogan. Kanske det är dags nu…

 

Om närvaro i ögonblicket

Om närvaro i ögonblicket

Vad innebär det egentligen att vara närvarande i ögonblicket? Är vi inte alltid det? Vi är väl inte någon annanstans – eller är vi det?

Bilden här ovan är på min mormor. Hon och jag var ute och rodde en kväll på Indalsälven, vid hennes älskade sommarstuga på Rösåsen. Det var en magisk kväll, bara hon och jag, helt stilla. Ljudet av årorna som doppades i vattnet, en och annan fågel, en fisk som slog i vattenytan. För mig är det här en fantastisk bild av fullständig närvaro och jag kan när som helst frammana den bilden och den känslan inom mig.

 

Jag inleder alltid mina yogapass med aktiv vila. Det är ett oslagbart sätt att landa i sig själv, i här och nu. Bara ta in var man befinner sig, notera vilka kroppsdelar som har kontakt med underlaget, notera andetagen som kommer och går i sin egen takt. Avslappning, men en medveten, mindful, avslappning. Det här är utgångspunkten för yogapasset. Härifrån går jag vidare med att ge olika riktningsangivelser, som att ryggraden får vara lång och mjuk, expandera både uppåt och neråt. Alla olika positioner, asanas, som jag fortsätter med, har samma utgångspunkt.

Närvaro i kropp och sinne

Ett ord som mindful leder lätt tankarna till ett icke-kroppsligt tillstånd: mind – sinne. Det är lite missvisande, kan jag tycka. Närvaro är för mig inte något som enbart är ett sinnestillstånd utan lika mycket ett kroppsligt tillstånd. Jag gillar uttrycket bodymind. Att arbeta med en kroppslig närvaro i yoga och Alexanderteknik, har en direkt återkoppling på sinnet. Ordet medvetande är egentligen en bättre beskrivning, som medsyster eller medbrottsling. Kropp och sinne bildar tillsammans ett medvetande.

Närvaro och rytm

Närvaro handlar också om rytm. Att följa precis den rytm som råder i ett givet ögonblick. Själv blir jag ofta otålig, tycker saker och ting ska gå så fort som möjligt och ligger liksom före i tanken hela tiden. Om jag istället stannar upp och blir medveten om den rytm som gäller just nu, kan jag använda precis den mängd energi som krävs för den uppgift jag håller på med. Men för att kunna uppfatta rytmen måste jag lyssna.

Närvaro och lyssnande

Lyssnande är en förutsättning för närvaro och då menar jag ett slags utvidgat lyssnande. Ett lyssnande inåt och utåt på samma gång. Lyssnande kräver öppenhet och stillhet. Det kräver också en slags förutsättningslöshet. Först då kan du faktiskt ta in det du hör, inte det du förväntar dig att höra, det du borde höra eller något liknande.

Närvaro och tid

För att kunna vara närvarande behöver du ge dig själv tid. Inte en tid i ett visst antal minuter eller timmar utan så lång tid som behövs. I vår del av världen är vi väldigt styrda av klocktiden. Vi rutar in dagen, olika aktiviteter och verksamheter och blir frustrerade när något kräver mer tid än den mätbara tid vi avsatt. Men tid är mer än så. Tid är också exakt så lång tid som något tar.

Kanske handlar närvaro ytterst om att möta oss själva precis där vi är, inte där vi borde vara. Stanna upp och bara ta in, för att ge oss själva bättre möjligheter och förutsättningar att hantera de krav och utmaningar som livet ställer på oss.

 

 

 

 

 

 

 

 

Om nödvändigheten av att pausa

Om nödvändigheten av att pausa



Pausen är helt central inom Alexandertekniken. Pausen är det som gör det möjligt för dig att bli medveten om vad som händer i din kropp och i din själ. Att stanna upp och bara ta in, utan att göra något, utan att försöka fixa något. Stanna upp och tillåta det som finns där att finnas. Först därefter kan du ge dig själv nya impulser för att skapa en förändring till det bättre. Såväl fysiskt som mentalt styrs vi i väldigt hög grad av olika vanemönster och det är dessa mönster vi behöver få syn på och tillåta innan vi har möjlighet att ersätta dom med nya vanor som gynnar oss bättre.

Yogan och pausens betydelse

Jag börjar alltid mina yogapass med en paus i aktiv vila för att ge kroppen och själen tid att bara ta in, notera vad som händer och tillåta det. Därifrån lägger jag till olika riktningsangivelser som att låta underlaget bära och att tillåta ryggraden att mjukna och förlängas. På så sätt skapar jag förutsättningar för att yogan ska få en så positiv inverkan som möjligt, på mig själv och på mina deltagare. (mer…)