Den inre rösten

Den här våren har på många sätt varit annorlunda. Vi har alla på olika sätt påverkats av ett virus som vi ännu vet alltför lite om. Vår vardag har begränsats, våra relationer har utsatts för stress och förändringar, många av oss har tvingats hantera oro och sorg. Samtidigt är klimatkrisen i högsta grad aktuell. Den ligger och tickar precis under ytan av coronadominansen, kräver av oss alla att vi tar vårt ansvar och förändrar det vi kan i vår livsstil. Hur hittar vi en väg vidare här?

 

 

Stillhet och lyssnande

På ett inre plan har jag gjort ett djupgående arbete den här våren. Jag har tillåtit mig att vara stilla och lyssna. Givit min själ tid att hitta den renaste klangen, den klaraste färgen, den rikaste blomprakten. Avstått från att, i vanlig ordning, ”tänka ut” vad jag vill göra, hur jag vill utveckla min verksamhet. Att vara stilla och lyssna istället för att rusa på och ”göra” kan vara utmanande. Aktivitet och görande distraherar, tystar den stillsamma rösten inom dig som frågar vad din själ egentligen vill. Det är inte svårt att köra över sig själv och strunta i att lyssna på sin inre röst. Den tränger sig inte på, kräver inte din uppmärksamhet, tar inte plats. Men den försvinner aldrig. Den är tålmodig, uthållig, bidar sin tid. Du kan ana den som en obestämbar längtan, en känsla av något oförlöst inom dig. Av att livet bär på något mer för dig. Att du bär på något inom dig som behöver få komma till uttryck och delas med andra.

 

 

Vad säger den inre rösten?

Kanske skrämmer den inre rösten dig. Kanske är det den säger dig något du undvikit länge, kanske hela ditt liv. Något som får dig att känna dig utsatt och sårbar. Så är det för mig. Men när vi vågar släppa taget, stanna upp och bara lyssna, märker vi att marken bär oss. Att vingarna bär oss, att vattnet bär oss. Vi är burna, alltid. Lite i taget, kanske bara en liten, liten stund i början, vågar vi släppa rädslan och låta oss bäras. Lita på att vi är burna och att rösten i vårt inre leder oss. Lyssna och ta emot det som kommer till oss. Då kommer vi att upptäcka att det vi trodde var svårt och skulle bli en kamp, var enkelt och självklart. Även om den upplevelsen bara stannar hos dig ett ögonblick så vet du. Låt det ögonblicket få sjunka in hos dig. Skapa ett minne som din själ känner igen nästa gång.

 

 

En ny väg – din!

Din inre röst har tillgång till så mycket mer kunskap och insikt än ditt medvetna, rationella jag. Vissa människor bara vet det här, för dem är det självklart och enkelt. Men de flesta av oss lever i ett slags brus där vi har tappat bort kontakten med vår inre röst. Det fina är att vi alla, om vi vill, kan återfinna den. Vi kan välja att stanna upp, vara stilla, lyssna. Ta emot det som kommer till oss. Svara på det. Repeat. På så vis kan vi, sakta, sakta, skapa en ny vana. En vana som ger oss tillgång till så mycket mer av oss själva, av hela livet, än allt görande, kontrollerande, stressande. För mig är yoga och meditation en stor hjälp för att införa den vanan, att återvända till min inre röst. Allra helst ute i naturen. Vad hjälper dig?

 

 

Vad känner du när du läser det här? Berör det något hos dig? Bär du som jag på något inom dig som vill komma till uttryck? Dela gärna med dig av dina tankar!