Vad innebär det egentligen att vara närvarande i ögonblicket? Är vi inte alltid det? Vi är väl inte någon annanstans – eller är vi det?
Bilden här ovan är på min mormor. Hon och jag var ute och rodde en kväll på Indalsälven, vid hennes älskade sommarstuga på Rösåsen. Det var en magisk kväll, bara hon och jag, helt stilla. Ljudet av årorna som doppades i vattnet, en och annan fågel, en fisk som slog i vattenytan. För mig är det här en fantastisk bild av fullständig närvaro och jag kan när som helst frammana den bilden och den känslan inom mig.
Jag inleder alltid mina yogapass med aktiv vila. Det är ett oslagbart sätt att landa i sig själv, i här och nu. Bara ta in var man befinner sig, notera vilka kroppsdelar som har kontakt med underlaget, notera andetagen som kommer och går i sin egen takt. Avslappning, men en medveten, mindful, avslappning. Det här är utgångspunkten för yogapasset. Härifrån går jag vidare med att ge olika riktningsangivelser, som att ryggraden får vara lång och mjuk, expandera både uppåt och neråt. Alla olika positioner, asanas, som jag fortsätter med, har samma utgångspunkt.
Närvaro i kropp och sinne
Ett ord som mindful leder lätt tankarna till ett icke-kroppsligt tillstånd: mind – sinne. Det är lite missvisande, kan jag tycka. Närvaro är för mig inte något som enbart är ett sinnestillstånd utan lika mycket ett kroppsligt tillstånd. Jag gillar uttrycket bodymind. Att arbeta med en kroppslig närvaro i yoga och Alexanderteknik, har en direkt återkoppling på sinnet. Ordet medvetande är egentligen en bättre beskrivning, som medsyster eller medbrottsling. Kropp och sinne bildar tillsammans ett medvetande.
Närvaro och rytm
Närvaro handlar också om rytm. Att följa precis den rytm som råder i ett givet ögonblick. Själv blir jag ofta otålig, tycker saker och ting ska gå så fort som möjligt och ligger liksom före i tanken hela tiden. Om jag istället stannar upp och blir medveten om den rytm som gäller just nu, kan jag använda precis den mängd energi som krävs för den uppgift jag håller på med. Men för att kunna uppfatta rytmen måste jag lyssna.
Närvaro och lyssnande
Lyssnande är en förutsättning för närvaro och då menar jag ett slags utvidgat lyssnande. Ett lyssnande inåt och utåt på samma gång. Lyssnande kräver öppenhet och stillhet. Det kräver också en slags förutsättningslöshet. Först då kan du faktiskt ta in det du hör, inte det du förväntar dig att höra, det du borde höra eller något liknande.
Närvaro och tid
För att kunna vara närvarande behöver du ge dig själv tid. Inte en tid i ett visst antal minuter eller timmar utan så lång tid som behövs. I vår del av världen är vi väldigt styrda av klocktiden. Vi rutar in dagen, olika aktiviteter och verksamheter och blir frustrerade när något kräver mer tid än den mätbara tid vi avsatt. Men tid är mer än så. Tid är också exakt så lång tid som något tar.
Kanske handlar närvaro ytterst om att möta oss själva precis där vi är, inte där vi borde vara. Stanna upp och bara ta in, för att ge oss själva bättre möjligheter och förutsättningar att hantera de krav och utmaningar som livet ställer på oss.
Senaste kommentarer